”Hej Karin. Anledningen till att jag skriver detta brev är för att jag ett antal gånger men förgäves försökt få tag på dig hemma hos dig (HJÄLP). Det är inte min mening att tvinga på dig några trosuppfattningar. Jag vill bara göra dig medveten om de bevis som miljoner människor över hela världen har hittat… blablabla… Gud och Jehova… blablabla. Vi ses i riktets sal.”
Ni vet hur glad man blir när man kommer hem och ser ett brev på dörrmattan adresserad till en själv, där namnet är skrivet för hand. Hur man med förväntan öppnar det och ser att även brevet är handskrivet. Man tänker att det kanske är ett brev från en vän, ett kärleksbrev eller något ännu mer oväntat och spännande. Jag fick ett sådant brev igår och gissa hur besviken jag blev när jag såg att det kom från Jehovas så kallade vittnen.
Nåväl, jag brukar bli ganska fascinerad och road av Jehovas och andra lite extrema kristna samfund och bara tänka att de inte kan vara riktigt kloka i huvudet (gäller naturligtvis inte alla). Samtidigt ogillar jag den förmätna överlägsenheten som man ofta möter samt deras sätt att förklara för andra människor vad som är rätt och fel. Det är ganska o-charmigt att komma fram till mig och viska i mitt öra på fullt allvar att om jag inte börjar tro på Gud nu så kommer jag att hamna i helvetet när jag dör.
Alla som väljer att leva efter den store Gudens villkor, får komma till paradiset, resten får brinna i helvetet. Snacka om diktator till Gud.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar