Idag har vi hälsat på Fredriks farbror i hans konstateljé i Linné. Farbror är en mycket duktig konstnär och en fascinerande och spännande man att prata med. Han inspireras av existentiella frågor och naturens skönhet. Vi har ikväll försökt att tolka hans konst och jag fick även testa på att skapa en egen början till ett konstverk som vi sedan försökte tyda. Ja, ni förstår att det har varit en intressant afton. En av kvällens väckande tankar gick kring det stilla ögonblicket mellan två andetag, ni vet mellan en utandning och en inandning då man varken andas in eller ut. Man andas inte alls. En filosofisk paus i varje människas andning. Har ni funderat över den pausen nångång? Det hade inte jag innan idag. Jag har i alla fall kommit till insikt om att jag borde vara tacksam för varje andetag och för att det kommer ännu ett efter det. Så det ska jag numera försöka vara tacksam för.
Shit asså, jag tilltalas av det här snacket. Det är roligt. Jag borde kanske bli filosof. Lite som jag var när jag var ung, minns ni mig?
Om jag minns! Minns du Per(hette han väl?), med fina stickade katt-tröjan? Början till den filosofiska banan?
SvaraRadera