Jag sa nyss ja till att bli BRF husvärdinna. Det är som att jag har tourettes, jag bara fortsätter och fortsätter att ta på mig grejer, och sen en minut efteråt undrar jag va fan jag precis sa. Vi hade haft möte i 5 timmar och min blodsockerhalt låg på minus, och just då skulle jag kunnat säga vad som helst för att få mötet avslutat. Nu har jag ätit pyttipanna och ångrar mig.
Nåväl, lite nycklar ska jag väl ändå kunna hålla reda på. Hellre det än att rigga runt med vindsbygge och annat allvarligt shit.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar