Nu är det jul igen. Nyss ankommen till gatan och stenarne där barn jag lekt, där diverse familjemedlemmar samlats för att fira jul. Mamma pyntar ljusstakar med ena handen och skär potatis till Janssons frestelse med den andra och gapar åt någon att ställa i serranoskinkan i kylen. Äldste bror står i köket och steker i sedvanlig ordning sina berämda köttbullar. Jag har kapat grannens trådlösa nätverk och läser bloggar och strölyssnar på snökaoset på nyheterna. Jag tycker så synd om alla som drabbats av snöfanskapet och som desperat vill komma hem till sina familjer. Tänk vilken tragedi för alla Christmas-lovers. Sen kan jag tänka mig att det finns en och annan asnöjd icke-resenär som belåtet blir tvungen att ställa in släktträffen. Som är helt okej med att stanna hemma och käka spagetti och kolla på film på julafton.
Jag skulle ljuga om jag sa att jag hyser en djup kärlek till julen. Det gör jag inte. Det känns mest stressigt och en smula påtvingat. Jag hade inte haft några som helst problem med ligga ensam i soffan att käka spagetti till middag imorgon.
Funderar på om jag ska smita hem till Tessan en stund. Jag har ju ändå varit hemma i Uddet i 4 timmar nu. Det måste hända nåt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar