Vaknade i total chock kl 6.00 (extreemt tidigt för att vara jag). Kolsvart ute. Iväg till jobbet för att förbereda i företagets luciatåg. På med vitt nattlinne och glitter. Jag är fortfarande i sömndvala och mitt ansikte ser därför ut som ett pussel*. Och sen blir klockan 7.45 och då kör vi. Jag kan säga att det var preciiis så pinsamt som man skulle kunna tro fast hundra gånger värre. Jag stod med brun pepparkaksgossehatt och sjöng ”Vi komma, vi komma från pepparkakeland” inför alla kollegor (jag har väldigt väldigt många kollegor). Jävlar i havet vad jag skämdes. När jag äntligen hade pinat mig igenom spektaklet var det dags igen. TVÅ GÅNGER gjorde jag alltså det här imorse.
Det är helt okej om ni skrattar ihjäl er nu för hade jag sett någon av mina vänner göra det jag gjorde imorse hade jag troligen dött av skratt. Fråga Fredrik, han stod ute i publiken och smilade brett.
*Fredrik säger att det är som att varje del av mitt ansikte vaknar till liv med olika hastigheter så innan alla delar är vakna så ser mitt ansikte ut som ett pussel.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar