Vart jag än vände mig var det kanelbullar, hembakta kanelbullar till morgonfikat, bageri-inköpta kanelbullar till eftermiddagskaffet, alla snackade om hur man bäst gör goda kanelbullar, alla skulle hem och baka kanelbullar. Kanelbullesnack på bloggar, på fejjan, i tidningen, everywhere. Jag är ju inte så förtjust i kakor, godis och sötsaker överlag, men kanelbullar... för dem är jag svag. Trots väldigt många protester och massa ifrågasättande till varför jag inte smakade på de hembakta kanelbullarna, tackade jag nej till morgonkaffet. Samma visa till eftermiddagsfikat. Jag tackade nej till bullarna och fick därefter sitta och förklara mig och försvara mig. Helt slut var jag. Men jäddrar va sugen jag var. Sen var arbetsdagen över och Fredrik skulle plocka upp mig i sin bil. Jag hoppar in i bilen och på min plats ligger en kanelbulle. "Den är till dig gumman, det är kanelbullens dag idag."
Jag kapitulerade och tog världens största bite av bullen. Förrädare.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar