Torrboll i halsen

Det här facebook-inläggsbilden vaknade jag till idag. Man blir ju glad ända in i själen och tänker att Äntligen kommer våren, Hoo-yah!! (Jag kollade på GI Jane igår, därav det 90-tals-coola uttrycket) (Sen vet jag inte vad Hoo-yah betyder, men jag menade i alla fall typ Tjoho!)

I alla fall, våren är här tänker man och sen går det en halvtimme och sen börjar det snöa. Sju timmar senare snöar det fortfarande.

Men liksom Kay Pollak ska jag börja välja glädje istället för oglädje så jag sjunger affirmationer tyst för mig själv.

Nej, se det snöar, nej, se det snöar

Det var väl roligt, hurra

Nu blir det vinter, nu blir det vinter

Som vi har önskat, hurra

Dock känner jag mig lika oentusiastisk till snöandet trots skojiga sånger om vintern. Marken ser lika vit och osexig ut ändå.

Apropå affirmation, en kollega tipsade mig om wikipedias exempel på en A och jag tycker den är underbar.

Jag, Karl, är lycklig och tillfredsställd med mig själv. Jag har ett kärleksfullt och harmoniskt förhållande med Pamela. Vi är lyckliga med varandra och känner oss trygga i vår relation. Vi känner verkligen att vi älskar varandra. Allt detta sker genom den plan som livet har för oss båda och allt är för vårt eget bästa.

Byt ut namnen och testa och säg detta högt till dig själv morgon, middag och kväll så löser sig allt, hehe. Testa förresten och läs den högt NU. Känner du dig fånig?

.

Sen har jag en torrboll i halsen. Det hade väl vart självaste fan om jag ska gå och bli sjuk. Och jag som ska gå på långpromenad i vårsolen idag.

Det var ju också ganska neggigt tänk men jag har tydligen svårt att se något positivt med att ge sig ut i snöstorm med en torrboll i halsen. Men om någon har något bra att komma med så är jag idel öra.

Jag måste nog hem och läsa om Kay Pollaks bok för det här går ju inte alls bra.